Om Danny Hallmén

Namn: Danny Hallmén.

Född: 1985-08-23, Örebro.

Längd: 175 cm.

Vikt: 74-82kg.

Klubb: Örebro Kanotförening.

Mål: 2008: Slå sig in i Utvecklingslandslaget, 2012: Medalj vid OS i London

Tävlingsutrustning: Zedtech Orca k1, Plastex Athena 75 k1, Jantex Beta Medium + Paddel samt Nelo Vanqusih I maraton k1.

Olika Rekord: Paddling: 200m: 38.30, 500m: 1.45.80, 1000m: 3.47, 2000m: 8.42

Gym: Golden 4(Chins 40, Dips 50, Brutalbänk 40, Benlyft 64) 194, Bänkpress max 138,5kg, Bänkpress 50kg i 2 min 90st, Bänkdrag max 115kg,  Chins 34, Dips 68, Knäböj max 145kg, Marklyft 200kg

Löpning: 800m 2.32, 1500m 5.17, 2000m 6.58(tangerat) 5km terräng(markaspåret) 21.10

Övriga intressen: Film, bakning, musik och vänner.

Historik: Jag föddes och växte upp i Örebro tillsammans med min familj bestående av mor, far och två äldre bröder. Äldsta brodern spelade i division ett i basket för Örebro Basket och den andre lirade pingis seriöst. Dessutom hade min far och hans bror orienterat, vilket gav kusiner på landslagsnivå i Orientering. Så sportandet fanns helt klart i familjen. Dock såg det länge ut som att jag skulle bli den som vek av. Jag hängde på mellanbrodern, något motvilligt och spelade pingis i fem hela år.

I mellanstadiet var det dock scouterna och rollspelande som var det roligaste. Hade egentligen inget intresse som helst för idrott. Det ändrades sakta men säkert när vi rollspelare i klassen faktiskt började hänga med ut på rasterna och köra fotboll. Hittills hade jag testat allt från fotboll till fäktning, men slutade på allt.I femman tog pappa med mig till Örebro Kanotförening när det var båtens dag, man fick provpaddla och jag skrev upp mig på kanotskolan till sommaren. Tyckte de flesta ungarna som var där var ganska elaka så jag nöjde mig med att gå kanotskolan och inget mer. Körde dock en omgång till året därefter och sedan var jag fast. Gjorde min första tävling i Svenska Ungdomscupen 1997 och sedan malde tävlandet på.

I de två tidigare ungdomsåren harvade jag runt långt bak i startfältet, men jag tyckte det var kul ändå. När jag sedan fick en ny idrottslärare i högstadiet så förändrades det mesta. Jag gick från G i betyg i idrott i åttan till MVG i nian. Intresset ändrades ganska mycket och tävlingsinstinkten kom fram som hade grott långt inom mig så länge.

Tränade på väldigt mycket som 15-16 åring och det gav resultat, som sista års ungdom fick jag vid sista tävlingen min första pallplats. Dessutom hade jag ett gäng topp 8 placeringar på långlopp och marathon. Långloppen var min grej helt klart under mina ungdomsår. Min specialité var att välta i starten och sedan paddla om drygt hälften av startfältet.

2002 och jag blev förstaårs junior, men i stort sett hela året försvann efter en ryggskada. Året därpå var jag i fullfart igen. Jag tog min första SM-medaljer i racing(kortdistans) och blev även uttagen i Juniorlandslaget.

Sedan dess har jag kämpat på ofta som en underdog med egna vägar. T.ex. drog jag till Israel själv och tränade med Israels elit i ett halvår 2004-2005. Mina största framgångar hade jag 2007 då jag tog sex SM-medaljer, en femteplats på en världscup, samt deltog i U-23 EM och ingick i både U-23 och Marathonlandslaget.

De senaste sju-åtta åren har åren vart inställda på en sak, OS 2012 i London. Där det blir medalj.