Tills vidare…

…kan ni följa min blogg på elitportalen istället…

Mer info kommer.

Chilla med Schill.

Sprintern Fredrik Schill har börjat blogga!

Check out: http://chillamedschill.blogg.se/

GIH – Gays in Harmony

”Golden Power” pojkarna har jag ju visat förut, ville bara påminna er lite…

I fredags var det finsittning för oss på GIH vid Örebro Universitet. Jag och min klasskompis Johan beslutade oss för att köra ett spex, inspirerat av guldgossarna…

”GIH – Gays in Harmony, två killar som vill inspirera till nattens bravader i sänghalmen” var den presentation vi fick och så här såg det ut:

Minns ni?

fortsättning kommer…

Mer exakta tider och placeringar på Multisport SM

Här är mer korrekta siffror på tider och placeringar på varje specifik gren/sträcka: (Tiderna är vad vi tappar på vinnaren av hela tävlingen, inte laget som hade bästa sträcka)

Första orienteringen, 46:a , 27.10
MTBn: 39:a, 11.55
Paddlingen: 14:e, 8.20
Bike & Run: 24:a, 4.40
Sista Orienteringen: 22:a, 2.20

Total placering: 33:a, ca. 55 minuter efter.

Enkla misstag som hade kunnat förbättra tiderna:

Paddlingen, paddlade förbi en kontroll, 3 minuter sämre (hade gett en 10:e plats)
Första orienteringen, sprang i fel riktning, 5 minuter sämre.
Mtbn, kleberg hade inga bromsar, enda gången vi kunde köra normalt, var på rak asfaltssträckan o där var vi 16:e plats, så cklingen borde vi kunnat vara bättre på.

Goda Nyheter

På nåt mirakulöst sätt så blev vi tillslut inte diskade…

När jag nyss kollade resultaten igen, så hade de ändrat om!

Vi slutade 33:a (ett par till framför oss som hade blivit diskade blev inte det), vilket iaf är i övre halvan av de 78 deltagande lagen!

Nu ska jag sova, innan det bär av till Bosön igen, Ciao!

Dagen efter…

Är förvånandsvärt fräsch idag, även om benen såklart är lite slitna. Gött iaf att det inte blev som efter förra multisporttävlingen, då jag fick gå på smärtstillande och utan träning i nästan tre veckor.

Tävlingen är vi båda väldigt nöjda med! Tyvärr missade vi en kontroll och blev diskvalificerade. Så är det ju när det är orienteringsmoment inblandat, om man gör ett fel så är allt ”förgäves” och man får reda på det först efter tävlingen.

Så här gick det till iaf:

Jag var såklart som alltid på en tävlingsplats, sjukt stressad. Micke som inte riktigt visste vad som behövde göras var chill och skrattade mest åt mig som hysteriskt fyllde camelbacks, vätskepåsar, tejpade kartor och sprang hit och dit.

Vi hann ganska precis att kolla igenom kartorna ganska snabbt, och som det såg ut så var den första orienteringen lite knepig, men då alla skulle starta samtidigt visste vi ju att det skulle finnas folk att hänga på.

Så till starten, här gjorde ungefär hälften samma misstag, inkluderat oss, vilket var att springa upp för en väldigt brant backe istället för runt. Så här hamnade vi direkt en två minuter efter, bara 500 meter in i tävlingen.

Första kontrollerna flöt på bra, men snart valde vi faktiskt att springa vår egen väg, även om vi kunde hänga rygg, vi valde stig framför skogslöpning. Mina ben kändes inte direkt fräsha och faktiskt ganska tunga, men jag tyckte ändå vi hade ett bra tempo. När vi ska gå in för ”sista” kontrollen säger Micke ” Det har ju gått riktigt bra, inga misstag alls”. Självklart springer vi därefter åt helt fel håll. Vi uppskattat missen som 5 minuter förlorad tid drygt.

Senare visar det sig även att det var ytterliggare en kontroll, varvid vi senare blev diskade.

När vi sedan kom in till första växlingen fick vi en smärre chock då vi genom speakern fick reda på att vi var 30 minuter efter täten och på en 44:e plats! Det som hade gått ganska bra!

På cykeln och jag kände mig stark och fräsh nu. Dundrade på på den mycket roliga och snabba banan, men upptäckte snart att Kleberg hade stora problem med att hänga med. Det visade sig att klebergs cykel var lite out of touch, det var inte bara det att han bara kunde cykla på tredje växeln, utan hans båda bromsar var kaputt! Så han var lite skrajsen nedför. ”Cykelturen” blev därför ganska lugn, fram till vi kom till en sträcka på drygt 4 km asfalt.

Satan vad gött att ha med en triathlet där. Vi hade tre lag precis bakom oss när vi gick in på sträckan. Syntes inte en skymt av dem när den var avverkad

In till andra växlingen för att byta till kanot och vi får reda på att vi nu är 40 minuter efter täten, ganska nöjd över att bara ha tappat tio minuter, när vi tog det så pass lugnt!

Paddlingen, mitt essé (även om de nu var kanadensarpaddling, jag kör ju kajak) började och vi kom snabbt in i det och var ifatt ett lag fort, här gör vi vår andra miss i tävlingen och ser inte kontrollen och paddlar förbi 50 m. Uppskattad förlorad tid: 3 minuter. Sen köttade vi på.

Kanadensare är lite speciellt tycker jag, de går liksom inte att ta i så mycket, även om man skulle ta i allt vad man har så går det inte fortare, vattenmotståndet blir så högt ändå. Så för mig var den här sträckan ren vila, medan kleberg fick slita som ett djur där framme . Tror dock jag bidrog med en del ändå . Vi paddlade ifatt 4-5 lag under paddlingen, Gött!

In till växlingen och Bike & Run. Tanken var att Kleberg skulle springa allt, han är ju triathlet trots allt. Men vi båda började frysa nåt fruktansvärt, så ja ville gärna springa lite för att få upp värmen. Men började få krampkänningar i framsida lår och cyklade istället i förväg och stretchade lite. Kleberg höll bra tempo, 4.30/km.

Sista sträckan o sista orienteringen nu! Ända kartan som vi inte kollat o ritat på i förväg. Under Bike & Run-sträckan märkte man dock av att lag började bli rejält trötta och efter att ha vart relativt ensamma på mtb’n o paddlingen, sprang vi om lag efter lag. Så nu var de mycket folk runt om och vi hittade snabbt ett mix-lag på en tjej och kille som var riktigt bra på orienteringen. Jag som hade skött orienteringen bestämde mig för att bara hänga på dem.

Roligt ögonblick när de enda gången stannar till och kollar på kartan. Så ger tjejen mig en aningen förvirrad blick och jag svarar med ”Ja, jag vet inte var vi är!”, och den förvirrade blicken byts mot en isande och hon snäser till sin partner ”De följer efter oss”. Vi skrattade bara och fortsatte hänga på (tävling, vafan ). Två kontroller kvar och jag hade koll på läget och vi tryckte på lite extra och sprang förbi tre lag under de sista 600 metrarna.

In i mål som 28:e av 78 lag. 56 minuter efter täten. Efter dusch etc. fick vi reda på att vi blivit diskade, men what the hell, misstag är lätt att göra och det är min andra orientering i livet. Och det kändes bra hela loppet igenom! Efter lite beräkningar tappade vi ungefär så här på de bästa på varje sträcka:

Orientering 7 km: 26 minuter
MTB 15 km: 14 minuter
Bike & Run + Kanadensarpaddling: 15 minuter
Orientering 3 km: 2-3 minuter

MTB och Bike & Run och kanadensarpaddlingstiderna är lite osäkra, eftersom vi inte kan se våra resultat på dessa sträckor eftersom vi blev diskade.

Jävligt kul iaf! Och det kommer definitivt göras om!

Kolhydratstömning/Uppladdning.

Multisport SM imorgon, så dagen har spenderats antingen genom vila/plugg eller förberedelser. Sist jag tävlade tror jag att jag hade en lista på 50 grejer som jag skulle ha med eller fixat innan…

Den här tävlingen blir inte lika seriös för mig och jag har till exempel inte gjort något kolhydratstömning. En tömning sliter på kroppen och då bl.a. kroppens immunförsvar är beroende av kolhydrater så är det en ganska stor risk.

Det finns dock stora fördelar med en tömmning/uppladdning, t.ex. kan du öka ditt kolhydratslager från t.ex. 600 gram som du har dagligen, till uppemot 1000-1200 gram! Vid långvarigt arbete (2-3 timmar) är det en fördel att ha ett stort kolhydratslager, då du kan arbeta på en högre intensitet, än vid användadet av fett t.ex.

Hur stort kolhydratslager du kan ha beror på hur stor muskelvolym du har och din träningsstatus.

Under Marathon SM 2008, körde jag två marathonlopp på två dagar. Jag åt inte tillräckligt mellan dagarna och bara 50 minuter in i k2-loppet hade jag gått in i väggen. Jag vägrade kliva av och jag kan säga att de var de pinigaste 70 resterande minutrarna i mitt liv. Stort cred till Klas som paddlade runt med mig!

Men inför en större och viktigare tävling brukar jag köra på och en tömning/Uppladdning fungerar så här:

Fyra dagar innan tävlingen så kör man ett eller flera tömningspass. T.ex. ett eller två högintensiva och relativt långa pass (1-2 timmar), så att man vet att det är främst kolhydrater som används som bränsle och att man tidsmässigt är säker på att man tömmer sig hyfsat.

Viktigt är att man tränar det man skall tävla. Kolhydraterna lagras i form av glykogen i musklerna. Därför måste man tömma specifika muskler.

Innan det/dessa pass har man ätit kolhydratsfattig kost i 1-2 dagar för att underlätta tömningen.

Efter passet/en börjar uppladdningen. Det börjar med att man intar ca 100 g kolhydrater inom en timme! Därefter äter man 8-10 g. kolhydrater per kg, per dag. Dvs för mig som väger ca 70 kg blir det 700 gram kolhydrater/dag.

Samtidigt ser man till att minska träningen så att man inte tömmer sig igen. Tänk även på att dricka mycket! Varje gram kolhydrat binder ca. 3 gram vatten.

Sen är de bara o köra!

Kanotskytte.

Den 25:e oktober anordnar kanotgymnasiet, Sveriges första kanotskyttetävling. Man tävlar på en varvbana som tillsammans blir ca. 4-5 km paddling, där skyttemoment ingår och man kan åka på straffrundor i löpning.

Låter skitskoj tycker jag!

Kolla in mer HÄR.

The Battle between Good and Evil, continues…

Det är såklart Björn Ljungberg och min långloppscup som jag pratar om. Har inte nämnt den tillräckligt tycker jag, och efter att ha snackat me Björn idag på mobilen (om annat) så kom jag att tänka på mitt fruktansvärda nederlag denna säsong…

Det ser ju inte bra ut! Jag har förlorat två år i rad och även om det blev en jämnare kamp än förra året då jag fick storstryk så, så det även mörkt ut om man kollar på antalet lopp vi körde i år. Det blev 2-1 till Björn i år, varav två lopp var marathonlopp…

Men till nästa år, hoppas jag på många lopp tillsammans…

Så att jag kan förnedra Björn gång efter gång! För till nästa säsong LOVAR jag att trycka ner Björn så pass långt ner i skiten att han inte bara förlorar utan en enda egen vinst, utan så att han även börjar grina som en snorunge och ber mig på sina knän att vi ska sluta köra den här årliga cupen, så att han ska slippa mer skam.

Men, vi ska ju inte låta killen vara utan hopp…han kämpar ju trots allt på bra. Men ja känner att ära samt Björns förnedring inte kommer vara nog för mig, jag vill ha mer!

Så vad säger du Björn, någon idé på hur vi ska vrida upp det hela på nåt sätt? Ett pris kanske?